Tom Nilsson:

”Om någon kom ut som homosexuell så skulle det först och främst hyllas”

Vilka utmaningar har svensk hockey när det kommer till kulturen inom idrotten?
– Jag tycker att kulturen i sig är bra, att man i tidig ålder lär sig att samarbeta, hur man behandlar med- och motgångar etc. Däremot tror jag att utmaningen, precis som i det vanliga livet, är att man måste lära barnen att det är hundra procent accepterat att vara vem som helst så länge du är en bra medmänniska. Man borde kanske införa det i utbildningen när det kommer till att bli mognare och mer vuxen i skolan, så som i sin idrott, att alla har samma värde oavsett läggning.

Vissa pratar också om en förbättring i till exempel omklädnings­­rums­­miljön. Hur har hockeyn förändrats positivt skulle du säga?
– Jag tror att miljön i omklädnings­­rummet inte skiljer sig så jättemycket från andra miljöer, som i skolan till exempel. När man växer upp så är det många som är osäkra i sig själva och väljer därför att hacka på andra. Där tror jag att det är viktigt att de vuxna visar vad som är rätt och fel. Vi som professionella hockeyspelare, som många kanske ser upp till, har också ett viktigt jobb där. Att vi visar vad vi står för när det kommer till att vara bra medmänniskor i samhället. Jag tror man dock att man lär sig det med åldern, och miljön blir bättre.

Med din erfarenhet av ett liv inom hockeyns värld – från knatte, till åskådare och nu SHL-spelare – tror du att kulturen är detsamma i omklädnings­­rummet som utanför?
– Lite som jag svarade på förra frågan, så tror jag inte att hockeyn skiljer sig allt för mycket från till exempel skolan eller arbetslivet. Om man sätter en grupp med killar/män tillsammans så brukar vissa individer ibland vilja visa sig starka. Då uppstår ibland dåliga situationer när man uttrycker sig dåligt mot andra män eller kvinnor, för att man inte vill visa sig svag. Det handlar ofta om osäkerhet. Så jag vet inte om skillnaden i miljön är alltför stor. Vi hockeyspelare är i stort sett alltid är omringade av bara män på vår arbetsplats, och där är det viktigt att vi står upp, med och mot varandra, för vilken sorts miljö vi vill ha.

Det har inte funnits en öppet homosexuell manlig hockey­spelare i Sverige på elitnivå, vad tänker du om det?
– Att det är tråkigt. Jag är övertygad om att om någon kom ut som homosexuell så skulle det först och främst hyllas. Efter det så tror jag inte att något större skulle hända, då jag är helt säker på att det skulle accepteras till hundra procent. Den individen skulle iallafall i mina ögon bara vara en lagkamrat, en person i mitt lag som jag skulle behandla precis som alla andra, utan någon stämpel.

Varför är det viktigt att hockeyn blir öppnare och att alla, oavsett om du är spelare, funktionär eller supporter, känner att de hör hemma i idrotten?
– Idrott och hockey är något som ska föra människor tillsammans. Det handlar om glädje och ilska över vinster och förluster. Hopp om att vinna och att känna sig som en del av det. Det sista det handlar om är att separera människor från varandra. Så för mig handlar hockey och idrott om att vara tillsammans med andra och samarbeta mot ett gemensamt mål, och där finns det ingen plats för hat.

Till den unga personen som just nu tvekar på att börja, eller fortsätta, med hockey på grund av sin sexuella identitet – vad vill du säga till denna person?
– Att du ska fortsätta med hockey om du älskar det. Beblanda dig med människor och lagkompisar som tycker om dig för den du är. Du har också många professionella hockey­spelare som står bakom dig och stöttar dig och välkomnar dig med öppna armar.