Mikael Andersson:
”Det finns ett driv och en vilja att förändra”
Ishockey är ofta upplevd som en sport som är väldigt macho, vad tror du det kan ha för konsekvenser?
– Konsekvensen kan bli att man inte når ut till en bredare publik och inte fångar intresse hos unga killar och tjejer att prova på ishockey. Det kan skapa och har under många år skapat en stereotyp inom ishockey att vara på ett sätt som inte gynnar mångfald. Dock ser jag förändringar i hur man jobbar med värderingar och utbildar spelare och domare i det som ger möjlighet att machokulturen kan och kommer förändras.
Hur jobbar ni för att förespråka en sportsligt tuff men ändå stabil miljö på isen?
– Det handlar om respekt. Respektera individen och varandra i alla situationer. Det handlar också om att lära känna varandra och träffas i andra sammanhang än bara på isen eller i en arena. Det skapar förutsättningar för att kommunicera och förstå varandra på isen i längden.
Vilken är domarens viktigaste roll skulle du säga när det kommer till att skapa en idrott som är för alla?
– Framförallt ska den göras så pass säker att man som förälder inte är rädd för att låta sina barn börja spela. Det kan vi göra genom att beivra alla händelser som är respektlösa och vara med och ta fram förslag för hur förseelser ska bedömas i framtiden. Sen ska vi ha en känsla och tillåta känslor vara en del av ishockey dock innebär inte det man får säga vad som helst eller hur som helst till varandra. Viktigast är dock att visa glädjen som ändå vår sport ger oss varje dag på jobbet.
Ni har burit regnbågsflaggan sedan 2017, varför är det ett viktigt ställningstagande?
– Det är jätteviktigt att ta ställning och visa att vi står för alla människors lika värde oavsett vilket kön, sexualitet eller religion man har. Alla ska känna sig välkomna, i vårt fall, till domarfamiljen. Som ny in i en grupp ser man en symbol som visar det och även öppnar upp diskussioner.
Har ni märkt någon förändring i beteende och ordval på isen de senaste åren?
– Ja det har vi. Den är väldigt mycket bättre, man hör aldrig skällsord som är riktade mot sexualitet eller härkomst längre. Det finns mycket mer av ”glimten i ögat” på isen och respekt för varandra.
Det har inte funnit någon öppet homosexuell manlig hockeyspelare i Sverige. Vad tänker du om det?
– Tråkigt! Det är nog ett resultat av att machokulturen har varit så utbredd under så många år och har då tyvärr försvårat att komma ut eller rent av fått de att sluta spela. Det måste finns utrymme att få vara sig själv och möjlighet att gå utanför normen.
Till den som är homosexuell men tvekar på att hockey är för honom, vad vill du säga?
– Alla är välkomna! Det finns ett driv och en vilja från föreningar, spelare, domare och inom svensk ishockey att förändra och det görs mycket på väldigt många håll och på alla nivåer.